Terese Mörtvik

Poesi - Docks(k)åpstragik
Idag bryr vi oss inte
så mycket om sanning,
vi lever på löpsedlar
och dricker andras blod.
Andras olycka och sorg
smakar vi av vid frukostbordet,
ser drömmar krossas
bakom glaset i rutan.

Idag finns det inget
vi faktiskt inte kan lösa
om bara vi vill det,
men vi låter bli;
dövar samvetet med galor
och silkesband och skit,
pluggar musiken i öronen
och hör inga skrik.

Vi myser i soffan
medan blickar som slocknat
ler ut några timmar
i dokusåpans värld.

Jag slutade leka
med dockor och dockskåp
när jag var en flicka,
men nu står jag här.
Och ser hur vi skrattar,
och pekar och nickar,
och röstar och vinner
på någons misär.