Terese Mörtvik

Festivalhelg i Kiruna
Foton från min Instagram @kindajustme
 
I helg är det festival i Kiruna. Kirunafestivalen, eller Midnattssolsfestivalen som den också ibland kallas, hålls varje år, helgen efter midsommar. Utbudet av artister är varierat och stadens befolkning stiger med kanske tusen personer. Det är många hemvändare och många danskar/norskar i publiken.
 
Festivalen i sig är inte så stor, men ganska populär ändå, för att vara så otillgänglig. Artisterna verkar gilla den, förmodligen för att det brukar vara ganska gemytlig stämning, ordningssamt, och så den där midnattssolen... de gånger den visar sig. Inte blir det sämre av att man kan se fjällmassiv från scenen heller, det ger ganska hög mysighetsfaktor om man säger så.
 
Jag har kollat lite Mikael Wiehe, mycket Darin, och lite Pugh Rogefeldt och Sabaton. Plus några lokala förmågor jag inte vet namnet på (öltälten brukar generellt ha ganska bra musik).
Ikväll blir det Yohio och Miss Li, sen får vi se om jag orkar med något mer.
Modesty Blaise - en kvinnlig förebild i serievärlden
 
Jag är inte någon inbiten serienörd, tyvärr. Har alldeles för många intressen för att lyckas snöa in mig på något tillräckligt för att få kalla mig det, men det finns ändå en del seriestrippar som jag älskar. Modesty Blaise står högst i topp bland mina barndomshjältar från serievärlden. 
 
Handlingen
Huvudpersonerna i serien är den pensionerade brottslingen Modesty Blaise och hennes gamle vän och följeslagare Willie Garvin. I serien får vi följa de två på allehanda äventyr som de snubblar in i eller blir rekryterade till, vanligen av MI6. Modesty Blaise är urtypen för brottslingen med ett hjärta av guld. Hennes förflutna som kriminell har gjort henne förmögen och nu när hon lagt svarthatten på hyllan kan hon oavkortat bära den vita hatten istället.
 
Recension
Modesty Blaise har inte på något sätt en unik seriepremis om man tittar på tropen reformerad brottsling som hjälper de oskyldiga, men serien är så mycket mer än denna enda trop så det är nästan omöjligt att förklarara. Bara det faktum att huvudpersonen är en kvinna, som slåss mot bovar, ligger med vem hon vill, räddar folk i nöd och är allmänt badass, och ändå får ha sitt känsloliv kvar, vittnar ju om att denna serie är något speciellt.

Lägg sedan till att Modesty och Willie är heterosexuella (mer eller mindre i alla fall, kommer inte ihåg om det finns några bisexuella undertoner med någonstans), med hälsosamma sexuella aptiter, och ändå lyckas ha ett fantastiskt vänskapsband utan en massa sexuella undertorner, så kanske ni förstår varför serien gladde mitt lilla feministhjärta redan på den tiden innan jag riktigt visste vad feminism var för något.
 
Det viktiga i seriestripparna är storyn. Visst finns det moral och karaktärsutveckling, men allra mest handlar det om storyn. Modesty Blaise är en aktiv hjältinna, hon klär sig vettigt (nåja), utan att för den skull göra avkall på sin sexualitet och hon håller sig kall tills jobbet är gjort - sen kommer tårarna. Vilket är väldigt befriande --i Modesty Blaise är det okej att gråta, det är okej att sörja över världens vidrigheter och det är okej att bry sig om sina medmänniskor, men det är också okej att vara rationell, att tänka först och handla sen, att vara badass helt enkelt.
 
Fakta
Modesty Blaise är en brittisk, tecknad serie från 60-talet som på 70-talet började publiceras i Sverige i serietideningen Agent X9. Serien har varit så populär i Sverige att det till och med skrevs ett specialäventyr för Agent X9, när det var paus på stripparna. Modesty Blaise skapades av Peter O'Donnell och tecknades främst av Jim Holdaway och Enrique Badia Romero. Stripparna publiceras än i dag i Agent X9, dock skrevs det sista äventyret 2001.
 
Serien i media
Modesty Blaise finns att köpa i Agent X9, i samlaralbum och även i bokform. Böckerna skiljer sig något från stripparna i innehåll och kan till det närmaste kallas för parallell cannon. Det finns ett par tre försök till filmatiseringar av denna serie, men tyvärr är de inget att hänga i julgranen. Det finns intresse från både skådespelare och regisörrer att ta sig att historien och göra den rätta, men tyvärr är ännu inget produktionsbolag redo att finansiera det hela.
Glad midsommar!
Mamma ställde upp och fotade i vinden
 
På torsdag väntade ett litet paket från New Look på mig hemma, innehållandes ett stycke midsommarklänning. Ett paketavi följde med som utlovade resten av min inte helt oansenliga beställning, för avhämtning på posten. Yay! New Look har helt otroligt söta klänningar i sitt plus size-sortiment, till en inte alltför dyr summa, och det tar inte en evighet att få det levererat från Storbritannien.
 
Klänningen ovan, en Koko by Koko skapelse, låg i det stora paketet som jag efter lite smärre panikkänslor lyckades anförskaffa mig på självaste midsommarafton. Till historien hör förstås att varken jag eller mamma har bil, jag har ingen cykel, det är en halvmil till affären, och bussen går inte på helgerna.
 
"I have always depended on the kindness of strangers," som flickan sa. Fast i detta fallet var det då ingen främling som räddade mitt arma shoppinghjärta utan en gammal väl till familjen som ändå skulle iväg och handla. Om jag inte redan hade anmält mig till en intensivkurs för körkortet hade jag definitivt gjort det efter detta. Speciellt eftersom bussen bara går varje, eller så lite som varannan, timme i Kiruna på sommaren.
 
Yup, smaka på den ni, storstadsbor och annat löst folk, som ser lokaltrafik som något självklart om än inte alltid optimalt fungerande. Det finns städer i detta avlånga rike där bussen går varannan timme på vardagarna, inte alls på helgerna, och där sista bussturen från stan på vardagarna avgår kl 19:55.
 
Nåväl, slutet gott, allting gott. Och snart har jag det där förbaskade körkortet i hand. Om en månad eller två. Önska mig lycka till!
 
Fotat ute vid Råda Säteri för några år sedan
 
If we shadows have offended, think but this, and all is mended -- that you have but slumbered here, while these visions did appear. And this weak and idle theme, no more yielding but a dream. Gentles, do not reprehend -- if you pardon, we will mend. And, as I am an honest Puck, if we have unearned luck, for to escape the serpent's tongue, we shall make amends 'ere long. Else, the Puck a liar call. And so goodnight unto you all. Give us your hands, if we be friends, and Robin shall restore amends.
 
Puck's final monologue from
A Midsummer Night's dream
by William Shakespeare