Terese Mörtvik

Och solsken åt alla / And sunshine for everyone
Jag är inte jätteförtjust i melodifestivalen. Tycker mest den tenderar att vara tramsig och lite halv-vulgär. Pausnumren har också ibland en tendens att vara bättre än själva tävlingsbidragen, så även i år när Tomas Ledin kom in på sista deltävlingen och trollade bort alla andra artister med en ballad i folkviseton som till det närmaste liknar en vaggvisa och som väcker rysningar i ryggraden från första till sista ton.
 
I'm not exstatic about the Eurovision Song Contest. I'm usually not that impressed with what we send ot what the other countries send, I much prefer the pause entertainment to the actual competing songs. They tend to be better. This year, one of the pre-competitions had a song from Swedish laureate Tomas Ledin. A folk-inspired number about his childhood in the by-the-sea area of Höga Kusten.
 

Tomas Ledin sjunger om barndomen i Höga Kusten i Ä lu oäten, här som en musikvideo inspelad vid vattnet. Storslaget i all sin enkelhet.
Tomas Ledin singing about his childhood, simple and awesome at the same time in Ä lu oäten (Ain't ya eaten). Scroll down for a translation of the lyrics.
 
Både mormor och farmor gick bort under det gångna året och jag får minnesglimtar av dem vid de mest underliga tidpunkter. Ä lu oäten, med sin hemsökande melodi, öppnar minnet på vid gavel: Somrar i stugorna i Kangos och Särkimukka, husen i stan, mat på bordet, solsken, barskt språk och kärlek i en enda röra, minnen så nära att jag nästan kan ta på dem, men så avlägsna att detaljerna tonar bort.
 
Both my grandmothers passed in about half-a-year ago and this song reminds me of them.
 
Det är bra musik som kan väcka minnen till liv och lägga dem till ro på samma gång.
 
Great music has the ability to both stir up memories, and lay them to rest.
 
I present you with a translation down below. This should be good enough to sing with the melody without too much difficulty. The grammar is supposed to be a bit dodgy since it mimicks the way folks spoke out in the country in the fifties.
 
Ä lu oäten / Ain¨t you eaten
 
Ain't ya eaten yet kid, come in, come in, here there's food on the table for everyone
Yeah, ain't ya eaten and you're hungry, come and have a seat,
here there's bread to go around, falleralla
Where have ya been all day long, soon the week has gone, whole ground's full
of rasp'ries, see all the buckets we've filled
Ain't ya given a hug kid, come here, come here, here there's arms
and there's sunshine for everyone
 
Ain't you eaten yet kid, come in, come in, here wait the herrings and
p'tatoes for everyone
Yeah, ain't ya eaten and you're hungry, come and have a seat,
table's set for ya boy, falleralla
'Ere were only minnows in the net, when we emptied last night, and not a muskie in the trap,
imagine that, yeah who understood
Ain't ya given a hug kid, come here, come here, here there's arms
and there's sunshine for everyone

Ain't ya had the time t'get the paper, don't ya worry ya little head, ya can row over    
to next side, then take the hill in a mighty sprint
Ain't ya given a hug kid, come here, come here, here there's arms
and there's sunshine for everyone
There's arms and there's sunshine for everyone
Here there's arms and there's sunshine, falleralla
Det där med Content Marketing
This is an article aimed at the Swedish marketing and PR-world and doesn't really concern international readers. Just use Google translate if you want to know the sitch.
 
Läste en artikel i Resumé häromveckan som gjorde mig ganska perplex. Ämnet var Content Marketing och vinklingen var en expert som skulle berätta för allsköns marknadsföringsfolk vad detta verkligen är. Och visst, det kan man ju tycka är fint och användbart, om man är marknadsföringsstudent, eller bara lite intresserad av marknadsföring, men inte involverad i branschen.
 
Tyckte jag.
 
För visst är det väl så att alla som sysslar med, i alla fall digital marknadsföring, vet vad Content Marketing är för något? Det är inte direkt ett nymyntat uttryck utan har florerat i många herrans år. Strategeringen runt Content Marketing, de nya jobben inriktade på det, det berömda uttrycket "Content Is King" - har detta på något sätt undgått den svenska reklambranshen?
 
Det tror jag inte.
 
Jag tror de flesta som kan marknadsföring vet vad Content Marketing är för något. Det är ju helt enkelt när man skapar innehåll på sin hemsida eller annat som folk faktiskt är intresserade av att läsa. Jag kommer ihåg när uttrycket först började spridas och då var det mer eller mindre onlinemarknadsföringens Messias.Ja! Så får vi folk till våran site!
 
Det var en revolution.
 
Självklart skulle man skriva artiklar, blogginlägg med mera som lockade till läsning. Självklart skulle detta innehåll också vara sökmotoroptimerat. Självklart skulle det generera fler sökträffar, fler besökare, fler sidladdningar, och i slutändan fler köp. Och självklart fanns det de som drog det till sin spets, de som började ta genvägar och de som nedprioriterade innehållet för att få in så många sökord som möjligt.
 
Som det alltid är.
 
Så jag tror inte alls att marknadsföringssverige har missuppfattat vad Content Marketing är för något. Jag hoppas i alla fall inte det. Däremot tror jag att många kanske glömt, eller förträngt, så där som man brukar göra efter en revolution. Och jag tror man kan hitta tillbaka till grundidén, precis som en politisk ideologi kan hitta tillbaka till sin kärna. För någonstans så vill vi nog alla tro ändå - att det är innehållet som räknas.
 
 
Länk
Du gör inte Content Marketing (artikel i Resumé)
 
Londonweekend / London Weekend
Text-illustration gjord i Illustrator

Förra torsdagen bar det iväg till London. Jag och mamma lämnade iskylan i norr och tog flyget till musikalernas huvudstad.
 
Last Thursday, mom and I got away from the blistering cold of the North to have a weekend in London together. Capital of Musicals.
 
Vi landade tidig eftermiddag, mitt i tunnelbanestrejken. Som tur var gick Heathrow Connect som vanligt och vi kunde ta oss till Paddington. Där fick vi snällt stå i kö och vänta på taxi - en charmig bubbla med dörrarna åt fel håll och rum nog för det mest skrymmande baggage. Trafiken var såklart lite värre än vanligt med alla människor som inte kunde ta sig fram med tunnelbanan, men det gick hyfsat.
 
Of course we managed to land in the middle of the subway strike, but we managed to get to the hotel in one piece and not too much poorer.
 
Kom fram till Holiday Inn London Kensington Forum (yes, det var hela namnet) och checkade in utan större problem. Fick rum på väning 16 - a room with a view, som conciergen förklarade inställsamt. Faktiskt mycket fin utsikt. Synd bara att rummet stank rengöringsmedel trots att jag uttryckligen bett om ett allergivänligt boende, men jag vädrade ett tag och sedan gick det att andas igen.
 
We stayed at the Holiday Inn London Kensington Forum which is a reasonably priced middleclass hotel. Good standard for a British hotel, just below the Scandic chain for a Swede.
 
Fotat med iPhone
 
Kan inte riktigt bli klok på britternas syn på boende - fyrstjärnigt hotell där man inte ens har riktig dörr till toaletten? Herregud. Det var en skjutdörr, och inte ordentligt monterad på skena utan man fick dra den direkt på heltäckningsmattan. Ingen hasp hade den ens en gång och gick inte att dra för hela vägen. Hur tänker de? Platsbesparing i all ära, men då kan man väl åtminstone montera skiten snyggt?
 
Can't for the life of me get used to the low standard of living in the UK, but one manages as best one can. Even if the toilet door doesn't even close all the way. Lucky I was with my mother and not somebody else.
 
Sängarna var i alla fall himla sköna och TV:n erbjöd både info-kanaler, tv-kanaler och hyrfilm. Vi tog fem minuter paus, sedan bar det av på mini-sighseeing till ASK för lite Pizza och Waitrose för en burk gin-and-tonic till mamma, och lite godsaker att dela på. Sedan njöt vi av den underbara kravlösheten det innebär att bo på hotell och hyrde en film; R.I.P.D., som faktiskt var bättre än väntat.
 
The beds were alright though, and the pay-per-view decent enough - we watched R.I.P.D., which was better than expected and actually quite enjoyable, a bit like Men in Black.
 
Foton från New Look
 
Fredag i London var shoppingdag. Vi gick bara på tre affärer, men det tog x-antal timmar ändå. Tyvärr var det inte lika stort utbud på New Look vid Oxford Cirkus som jag hade hoppats, men jag shoppade friskt av det som fanns. Jag har länge varit på jakt efter några lite mer välklädda överdelar så jag passade på att plocka på mig ett par blazers och en cardigan. Perfekt till både kjol, byxor och jeans.
 
Friday was the big shopping day. Not that we managed to visit that many stores, since we spent so much time in the ones we did enter. I'm looking to upgrade my wardrobe to a more business casual feel and got some blazers  from New Look, as well as a couple of skirts and some jewlery.
 
Foton från Evans
 
Ännu fler överdelar blev det på Evans där jag dessutom hittade mitt nya favoritplagg - en skinnjacka! Eller, ja, tror det är fuskskinn, men det gör ju inte saken sämre direkt. Den svarta cadigan köpte jag i grått också, för variation. Och hur fint är det inte att jag äntligen lyckats hitta en klassisk kavaj som sitter snyggt, är skön, och inte kostar en förmögenhet? I love London, indeed.
 
I got even more clothes at Evans, where I also managed to snag a suit jacket, at an affordable price, which actually fit. That never happens. Ever.
 

Andrew Lloyd Webber är expert på att berätta historier från nya perspektiv. I Stephen Ward får vi se en av kalla krigets hetare skandaler, i ny version. Titelsången Stephen Ward kommer bita sig fast i dig med sin hemsökande melodi.
Andrew Llloyd Webber is the King of Musicals, and though Stephen Ward did not impress with its musical score in terms of karaoke-hits, it did manage quite a fascinating story.
 
Efter shoppingen var jag så slut så jag nästan inte orkade stå på benen. Vilken tur då att två unga män på tunnelbanan erbjöd sina sittplatser till mamma och mig. Undrens tid är inte förbi. Vi kom hem och slängde oss på varsinn säng en timme innan det var dags att bege sig ut igen, denna gången till middag på en Garfunkel's restaurang. Därefter tog vi oss in till Covent Garden för resans första musikal.
 
After our shopping, we were both so fatigued we barely managed to get onto the subway, with all our bags. Luckily two foreign looking young gentlemen offered us their seats. Chivalry is not completely dead, after all.
 

From Here to Eternity utspelar sig dagarna innan anfallet på Pearl Harbor. Tim Rice är en fantastisk låtskrivare och det märks i den här musikalen. The Boys of 41 gav mig nästan tårar i ögonen och 30 Year Man är soulig, bluesig och helt fantastisk.
From Here to Eternity did not have the best book, but it did have the best songs/lyrics, (thank you Time Rice!) and I regret not picking up a CD.
 
Okej, så båda de här musikalerna är tragiska, men de bästa musikalerna är ju det. Krig och ond bråd död - det ger bra material till både låtar och historier. From Here to Eternity kollade vi på som matiné på lördag, efter en lugn morgon följt av några timmar i Covent Garden, där vi småshoppade och slank in på ett italienskt fik. Mamma köpte ett par presenter till ungarna och jag hittade en sjal till syrrans bröllopsoutfit.
 
Ok, so both these musicals have tragic stories, but those are the best ones, it's just face. They grab you and shake you up and touch you in ways that bubblegum-pop never could. This second one - From Here to Eternity, we caught as a matiné after a calm day of doing Covent Garden.
 
Efter musikalen var vi förbi på Forbidden Planet där jag inhandlade en (märk väl EN, inte tio) dystopisk sci fi bok; Flash Point av Nancy Kress. Middag intog vi på ASK igen och sedan var det ett par timmar på hotellrummet med varnsin roman. På söndag var det sedan packning och en lång dags färd mot natt med 12 timmars resdag där vi passerade Köpenhamn och Stockholm i ett sömnigt töcken.
 
After the matiné, there was still time to make a quick stop at Forbidden Planet, where I picked up a copy of Flash Point, by Nancy Flash. Another reality-show/homicidal nightmare reminiscing of the Gladiator games of ages past, and just the kind of dystopia I like reading about. (Yes, I'm a bit twisted like that.) 
 
Sunday was travel day and Heathrow, Copenhagen, and Stockholm all passed by in a sleepy, slighty painful haze (my gall bladder acting up, and of course the gale winds in the UK made for an interesting flight as well).
 
Gammalt London-foto som har några år på nacken.
 
Det var allt från Londonresan. Okej, inte riktigt allt - några fler grejer shoppade jag väl kanske.... Fast inte så många! Men vem vet, nästa resa kanske det till och med hinner bli ett museum eller två.
 
And that's it for London. Maybe I'll do another trip one of these days. Though maybe I shouldn't, my wallet will thank me if I stay away, since I did manage to pick up a few more pieces of clothing/jewlery that is evenident in the pictures above... We'll see what happens.