Terese Mörtvik

Hemma igen!
 
Gårdagen kunde ha gått bättre, mellan irritation på jobbet, fulla affärsmän på flyget, skrikiga barn på nästa flyg, och illamående på grund av turbulens och ingen prostafen, var jag lagom munter när jag tog den långa snabbpromenaden mellan gaten och baggagebandet. Efter ombyggnationen på Landvetter är det lite stressigt att ta sig från gaten eftersom tiderna på baggagebandet inte riktigt synkar med den förlängda promenaden, och Taxi-chaufförerna har inte riktigt greppat att det kan ta lite längre tid att ta sig fram till dem än det brukade göra.
 
Leendet började dock krypa fram när jag kom iväg i taxin och kunde börja ta in försommarlandskapet - gräs! blommor! löv! log till och med åt Sibylla-balongen som svävade på himlen. Ännu bättre blev det när jag hade släpat in alla grejer i lägenheten och insåg att det luktade nybygge, och att det inte fanns ett enda spindelnät i hela, hela hemmet - vad jag kunde se under min husesyn. Det är nog första gången. Promererade iväg till Willys för att handla lite nödvändigheter och gjorde min vana trogen något så dumt som att ta på mig helt nya skor.
 
Yup, skoskav. Men vad gör det i det stora hela - jag är hemma!
 
Poetry - Tell Me, Am I Getting Screwed?
A smile within, a purring cat
and beside all that -
a shiver of something-not-quite-like-LOVE.
Is that laughter I see,
hidden in a cherry tree?
The blossoms have died,
the fruitiness dried,
but now here is Spring
even with leaves falling.
Can I trust this season?
Summer has passed.
Yet something's surpassed
even my delicate hope.
I know I can cope,
with disappointment-again-fucking-hell.
But will it end well,
this time?
Will it last?
The way it never did in the past?
Or am I getting screwed again?
Evig skönhet
 
"A thing of beauty is a joy forever", säger de, romantikerna. Det är väl ett lite problematiskt påstående kan jag tycka. Vad är skönhet, och varför skulle den vara förevigt? Ett vackert minne kan visserligen ge dig glädje om och om igen, men det kan lika gärna få dig att sörja det som var. Blir du tillräckligt gammal börjar du tappa minnet. Evigheten är inte ett koncept människan egentligen är gjord att ta del av.
 
Vi glorifierar antikens skönhet, med dessa vackra, vita statyer och tempel, men den skönheten är en lögn. Grekerna, liksom romarna, gillade att festa till det, och deras statyer var målade i den sortens grälla färger som i övrigt förknippas med medelhavsländerna. Färgerna gav säkert grekerna glädje, men de varade inte för evigt. När vi tittar på statyerna ser vi en annan skönhet.
 
Skönhet är förgänglig, skönhet är föränderlig, den stannar ett tag och försvinner en dag. Njut av den medan du kan, men räkna inte med att den varar för evigt.