Terese Mörtvik

Att titta upp en stund - En krönika för alla duktiga chefer och arbetsledare
 

Femtielva deadlines och sjutton rapporter, för många chefer och beställare över dig och för få anställda under dig. Bara tjugofyra timmar på dygnet och du önskar du kunde klona dig i minst tre driftiga kopior varav en kanske skulle få sova en hel natt igenom. Du jobbar för tio, får nervösa ryckningar, ler plågat när dina kollegor går hem för dagen. Du är konstant stressad, börjar tappa minnet, tappar tålamodet för lätt och orkar snart inte bry dig ifall du ror skeppet i hamn eller inte.

Det här är en verklighet som många chefer och arbetsledare lever med. Samtidigt som arbetslösheten är skyhög är det helt omöjligt att rekrytera för du har inte ens tid i din agenda för att sitta ned och verkligen fundera över vilken profil ni borde söka efter. Folk som inte orkar med pressen har sagt upp sig och du måste nyanställa och lära upp de nyanställda, du måste prestera, prestera, prestera och leda genom exempel.

Och du försöker. Du försöker så hårt och så mycket och så fantastiskt fint att du inte ens märker att äta-sova-jobba-dö inte längre är en cliché utan din verklighet. Du är en bra ledare, en naturlig ledare, och du bryr dig om dina kollegor. Du vill att de ska må bra. Så du jobbar lite mer, tar på dig lite mer, snart nog har du magsår och börjar tappa håret, men det är lugnt. Ni är snart i hamn. Du har snart både rott och styrt skutan hela vägen och målet är så nära att du nästan kan ta på det.

Då spricker det. Plötsligt har kunderna tappat tålamodet, cheferna skäller ut dig och de anställda har börjat avsky dig. Allt medan du bara försökte, med all kraft du hade, att klara alla uppgifter, att fortsätta prestera, trots att dina varningar till dina chefer gått ohörda, trots att dina kunder ställer helt ologiska krav, trots att dina underställda inte verkar förstå hur oerhört viktigt det är att ni tar er över bara precis den här kullen. Ja, och någonstans där får du antingen ett sammanbrott eller tar några steg tillbaka.

Och det är då du fattar, verkligen fattar. Att det inte hjälper att prestera. Att det inte hjälper att göra sitt bästa. Ingenting hjälper om man inte tittar upp en stund varje dag för att kolla hur livet ter sig för resten av världen. Du kan inte leda med exempel så att dina anställda lever för jobbet och slutar ha ett liv. Du måste inspirera dem till att orka engagera sig. Du kan inte tvinga dina chefer att lyssna, men du kan ge dig själv tid att vara tydlig.

Att kommunicera. Det är så oerhört mycket mer än att bara tala om vad som ska göras. Att kommunicera är att dela med sig av sin verklighet och lyssna på hur andras verklighet ser ut. Att prestera handlar inte bara om att göra något bra utan att göra det som behöver göras. Även om det betyder att du måste kompromissa med dina ideal och låta saker falla. Något faller alltid. Bättre en pjäs än hela schackbrädet.

 
Poetry - To Understand Is to Forgive
Parse and consider,
break it down in your mind.
Reflect and look back -
understand.
Forgive, don't forget,
but put out of your misery
the memories
of their betrayal.
Human failings are not worth
all your suffering.
Break down and rebuild -
understand.
And become something more
than you are.
Så faller skymningen
 
Idag fotade jag Kiruna kyrka, den mest speciella byggnaden jag vet.
Ikväll minns jag de som inte längre är med oss.
Och hoppas det vackra vädret är med även dem.