Terese Mörtvik

Poesi - Docks(k)åpstragik
Idag bryr vi oss inte
så mycket om sanning,
vi lever på löpsedlar
och dricker andras blod.
Andras olycka och sorg
smakar vi av vid frukostbordet,
ser drömmar krossas
bakom glaset i rutan.

Idag finns det inget
vi faktiskt inte kan lösa
om bara vi vill det,
men vi låter bli;
dövar samvetet med galor
och silkesband och skit,
pluggar musiken i öronen
och hör inga skrik.

Vi myser i soffan
medan blickar som slocknat
ler ut några timmar
i dokusåpans värld.

Jag slutade leka
med dockor och dockskåp
när jag var en flicka,
men nu står jag här.
Och ser hur vi skrattar,
och pekar och nickar,
och röstar och vinner
på någons misär.
Valet närmar sig
 
I en halv evighet har vi bombarderats av valbudskap. Måttligt med sakfrågor, men desto mer retorik. Röstar du med hjärta eller hjärna eller båda? Utgår du från dig själv eller tänker du ideologiskt? Inför valet är en ypperlig tidpunkt och syna sig själv och andra i sömmarna. Är du en sådan som förtidsröstar? En soffliggare? Klär du upp dig och marscherar med hela familjen till vallokalen på valdagen?
 
Står du för dina åsikter eller följer du med strömmen? Berättar du vad du röstar på eller håller du det hemligt? Ändrar du dig innan själva valdagen och röstar en gång till? Kollar du valdebatter eller håller du dig på den linje du bestämt dig för och har lite till övers för politiska utspel?
 
Jag är ideologisk röstare. Jag röstar för att jag har rätt att göra det. För att det är min skyldighet att göra det. Jag röstar på det parti som jag tror och hoppas kommer göra bäst ifrån sig i den blandade kompott med samhällsfrågor som utgör den politiska agendan. Jag röstar för att andra ska få det lika bra som jag själva. För att de rika inte ska få roffa åt sig. För att inte folkhemmet ska urholkas totalt.
 
Jag röstar inte för mig själv. Jag röstar för oss.
 
Men jag vet att det finns många som står sig själv närmast. Som vill ha skattesänkningar, privata skolor, sjukvårdsgivare och mer pengar i plånboken. Fast det inte funkar så. Fast skattesänkningar innebär en försämrad välfärd, som leder till ett otryggare samhälle. Du lever inte i den bubbla. Och inte ens du är osårbar. Det oväntade kan hända. Du kan bli arbetslös, sjuk, precis som vem som helst.
 
Svenskarna är stolta över Sverige. Det är vi. Vi mallar till oss ordentligt när folk utomlands ser vårt land som ett föredöme. Med vård och omsorg och trygghet till alla. Med mindre våld och med förståelse. Med mer jämställdhet. Ett land att se upp till. Men var kommer den synen på Sverige ifrån? Jo från våra satsningar på vård, skola och omsorg. Med vårt skattefinansierade system där det alltid finns ett skyddsnät. Med våra tåg som går i tid. Vår effektivitet. Våra rena gator och trygga samhällen.
 
Ja, det var så det brukade vara i alla fall.
 
För ni tror väl inte att det är skattesänkningar och privata vårdlösningar á la USA som världen beundrar så?
Nej, det är välfärden såklart. Den skattefinansierade. Utan skatt, ingen välfärd. Med stora samhällsklyftor, ingen trygget. Bli inte bländade av den ständiga glansen från Alliansens putsade leenden. Det är inga nya Moderater som styr landet och har aldrig varit. Allt de har är en bra PR-plan.
 
Den har funkat alldeles utmärkt. För de flesta orkar inte med att kolla upp hur det går med sakfrågorna. Reda ut konsekvenser och förhållanden på riktigt. Slagord om en bättre vardag för dig personligen, de går hem. Men de bästa lögnerna är de som är sanna nog och enkla nog att folk låter sig själv gå på dem. Intalar sig själva att de stämmer. En tusenlapp mer i fickan varje månad, det låter bra.
 
Men har du räknat med resten av kostnaderna?
 
Privat vårdförsäkring, det måste du ha. Annars kanske du aldrig hinner igenom kön till specialistvården när du någon gång behöver den. Och separat sparkonto så du kan betala in dig på ett bra vårdhem när du blir gammal. Betald läxhjälp måste ungarna ha såklart, annars kanske de får för låga betyg för att bli något i framtiden. De stora klasserna gör det svårt för läraren att hjälpa alla så det är bäst att kratta gången.
 
Bo i dyr, liten lägenhet i storstan måste du göra såklart. Ute på vischan går det ju inte att får vare sig vård, skola eller ens posten. Och tågen, de går aldrig i tid.
 
Jag tänker inte säga åt dig vad du ska rösta på. Du fattar säkert själv att jag är röd. Men jag vill att du ska ställa dig själv en fråga: Röstar du för dig själv eller för oss alla? Och om du röstar för dig själv, är du säker på vilket val som faktiskt kommer ge dig och de dina ett bättre liv?
 
Har du redan röstat och känner att det kanske blev fel? Gå till vallokalen på söndag och rösta om.
 
Länkar