Terese Mörtvik

Första orden i romanskrivandet och första dagen på semestern!
Illustration av bok och fjäderpenna, gjord i Illustrator
 
Jag sitter med skumpa och godis och ömsom letar resa, ömsom kollar film, och ömsom skriver. Över 300 ord har det blivit idag. Låter kanske inte mycket, men med tanke på att det här bokmanuset har legat i princip orört sen förra sommaren så anser jag ändå att det är framsteg. I den här takten kanske jag är färdig med mina tre manus om sisådär 10-15 år. Men lyckades jag med första ska jag banne mig lyckas med andra och sen borde väl tredje gå av bara farten tycker jag.
 
Ur dagens stycke:
“And of course there are the merfolk,” Mossi said, sighing once more.
“And of course there are the merfolk,” Lord Landow echoed. “The most serious encounter, and the one closest to Viraville.”

 
 
 
Festivalveckan är här
Fotat på förra årets festival
 
Om ni istället för en tom karusell föreställer er en bild av en massa loppisbord (ja, inte en massa då för det här är trots allt Kiruna, men några stycken i alla fall, en sådär 15 stycken, utspridda lite ojämnt över en gata). Om ni föreställer er en sån bild så ser ni min eftermiddag. Eller visst, inte min eftermiddag, men när jag kläms in mellan människor som letar fynd bland begagnade leksaksdjur och kantstötta kaffekoppar i 60-tals design som nån dekistokig typ blir lyrisk över, då känns det inte bara som en eftermiddag som sviiiiiischar förbi utan också ett helt liv. I revy.
 
Med det sagt var jag alltså med mor på loppis idag.
 
Det är förfestvecka i Kiruna (inte den sortens förfest, det dricks betydligt mer här) inför helgens festival och därmed lite småaktiviteter på stan, som att affärerna är öppna nästan lika länge som i södra Sverige, att folk säljer sin skit på gatan, och att någon spelar dansbandsmusik så det tamefan ekar över hela stan, utan att bli skjuten. I helg är det dags för midnattssolsfestivalen, eller Kirunafestivalen, eller vad den nu heter nu för tiden. I kirunamun heter det kort och gott festivalen. Eller hemvändarveckan. Eller jag-är-så-full-så-jag-knappt-kan-krypa veckan. Eller veckan-där-fredag-är-en-klämdag-fast-torsdag-inte-är-helgdag veckan.
 
Nåt sånt.
 
Det blir artister. Tydligen. Jag känner i princip inte igen några namn förutom popsnören som man hade behövt vara blind, döv och eremit för att kunna undgå. Jag ska kanske gå och kolla på några människor som spelar. Bara för att. Och inte för att jag vill se liveband utan att betala för det. Eller för att jag råkar gilla popsnöre-musik ibland trots att jag inte är under 12 år. Dessutom kanske det finns några människor som spelar country och blues hyfsat. Och det ska man stödja. Stödjer man inte event när de händer i stan så blir det snart inga event.
 
Så är det.
 
Och ja, jag är halvt medvetslös och borde ha gått och lagt mig för en timme sen, men det är nästan, nästan, nästan semester nu och då kan jag låna lite tid från den till att sitta uppe för länge och bli trött och seg och få nöjet att svära över mig själv imorgon.

Okej jag går och sover nu.
Godnatt!
Film - Monsters
Skärmdump från Netflix
 
Monsters är en mer eller mindre typisk reseskildring som utspelar sig i Mexiko, där en ambitiös nyhetsfotograf blir fast med att eskortera chefens dotter till hamnen och säkerhet. Men istället för att bara skildra det mexikanska livet på vägen dit har man också med utomjordiska monster, som en sorts samhällskritisk bakgrund till det hela.
 
Välj inte den här filmen om du vill ha action – det är inte det som är meningen med filmen. Kolla på den som en snäppet mer exotisk resefilm, ett drama med inslag av skräck och samhällskritik. Inte direkt nyskapande som så, men lite mer ovanlig i sina detaljer.

Rekommenderas för dig som gillar lågmäld sci-fi och dramer.
Rekommenderas inte för dig som vill ha snabb handling och action.