Häromdagen släpptes Molly Sandéns nya musikvideo Freak. Och lanserades med fanfarer om nakenchock och positiv kroppsinspirationen.
En del människor har redan börjat problematisera videon genom att påpeka att Molly är ursnygg, normalbyggd (fast lite snyggare är normen) och därmed inte direkt representativ för faktiskt överviktiga kvinnor som får utstå spott och spe varje dag för att de ser ut som de gör (och speciellt om de inte ber om ursäkt för det).
Jag förstår problematiken, håller med om den också, dock anser jag att videon är bra ändå. Den visar hur de vettlösa skönhetsidealen och den hårda tonen om hälsa och utseende påverkar även de som är aldrig så ideala till utseendet. Dessutom visar den alldeles uppenbart hur stor skada mobbning, utfrysning, glåpord och annan skit kan påverka människor långt upp i vuxen ålder, trots framgång och nya förutsättningar.
Molly är inte den första som gör en revanschvideo på detta sätt. Christina Aguilera exempelvis är ju känd för att ta ut sin barndomssmärta genom sånger som Fighter och Beautiful. Liksom de sångerna är Freak riktigt bra, även utan att veta om att sången bottnar i verklig smärta. Det finns tyvärr tillräckligt många människor som känner igen sig i orden och känslan på egen hand.
0 kommentar(er)
